När chocken lagtsig

Jag har precis kommit till tågstationen och skall röra mig mot tåget som skall ta mig ner till Stockholm då det vankas rephelg med världens bästa band.

Telefonen ringer och det enda jag uppfattar är gråt i andra änden. Frun i andra änden som vad jag förstår efter några sekunder ser rök i taket utanför tvättstugan.

Det är något som inte riktigt stämmer de senaste dagarna men el-problem mm. Jag har ändå svårt att ta in vad det är hon säger. Kan det verkligen vara så att det brinner? – Det måste komma från pannrummet du har väl eldat? Säger jag för att försöka hita en förklaring. Men hör på henne att det här är inte bara lite rök som läckt ut från pannrummet när man laddat pannan utan det här är allvar.

Jag ringer brandkåren säger jag och ber henne vänta tills jag inger tillbaka. Slår först fel nummer och fattar inte till en början varför ingen svarar men se sedan mitt misstag och kommer fram tillslut. När 4:e brandbilen rusat förbi tågstationen funderar jag på om jag verkligen gjort rätt som slagit på stora trumman, kan det verkligen vara så illa att hela vårt hem står på spel. Jag jag komma hem till ett utbränt hus? Får tag i M igen och lugnar henne att de är på väg. Hör i andra änden hur hon talar om för de första brandmannen som är på plats var han skall börja leta. – Det är där inne till höger genom den dörren.

Jag väntar i telefonen och vet nu att min mor snart är på plats.
Tittar på klockan snart går tåget, jag gör en snabb överläggning med mig själv vad jag skall göra. Skall jag ta ett senare tåg, men jag kan inget göra på plats nu när brandmännen har läget under kontroll, och M verkar redan lugnare då den mest akuta faran är över. Bestämmer mig då för att ändå åka. Senare under eftermiddagen när allt mer information når mig och jag får klart för mig hur omfattande skadorna är funderar jag på om det ändå var ett dumt beslut att kliva på.

Får tag i min gode vän T som lyckligtvis är både rörmokare och har en ny elpanna i bilen. – Jag ska bara hämta lite delar sen åker jag ut direkt, säger han och lugnet börjar krypa fram. Är det någon som går att lita på när det blåser är det T. Jag har mycket att ge tillbaka till den mannen. Allt fler familjemedlemmar anländer. Det slår mig hur nära det verkligen var att allt gick förlorat. Tacksamhet över att ingen skadade sig fyller hela mig. Väggar går att bygga upp igen, pannrum går att renovera.

Det finns inga garantier, i morgon kan allt vara förbi, ta vara på de som finns i din närhet. Skjut inte upp ett samtal till den goda vännen, ett besök hos mormor, dejten med kärleken! Det är aldrig för tidigt med ett förlåt :*

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s